1984 (1949)

Jag har kommit en god bit i läsandet av 1984.

Boken har fått mig rejält sugen på att se om filmen THX 1138 av George Lucas, som liksom 1984 handlar om en dystopisk framtid där kärlek och sex är förbjudet. Det är just det ämnet som berörs där jag befinner mig i 1984. Känslan av att få känna. Det märks av att huvudpersonen i 1984 inte fått känna av äkta kärlek, med tanke på hur aggressivt han ser på kvinnor som han attraheras av. Så kallad hatkärlek.

Med stor sannolikhet har säkerligen Geroge Lucas låtit sig inspireras av 1984 då han gjorde THX. Jag minns inte riktigt hur det låg till med "förbudet att älska" i THX. Om det var som i (överskattade) Equilibrium, att invånarna tvingades ta till en drog som fick dem att sluta känna. Det är antagligen den ända lösningen på känslor-problemet. Jag har svårt att tro att man kan leva så känslohämmat som i 1984. Känslorna måste ju få utlopp någon gång? Som ett rejält aggressivt utbrott eller varför inte en enorm kreativitet?

En annan film som jag kommer att tänka på när jag läser 1984. Är Terry Gilliams Brazil. Där vi har en annan form av övervakningssamhälle, nämligen informationskontrollen. Liksom Lucas tror jag att även Gilliam låtits inspireras av Orwell. Brazil är dock en satir mot byråkratin. Och är inte alls så deppig som 1984, THX och Equlibrium kan upplevas.

Nu blev jag genast sugen på att se mer film inom ämnet. Om det är någon läsare till den här artikeln kan du/ni väl passa på att tipsa mig om film med temat dystopi.

Science Fiction

Klar med Processen. Jag håller fast vid att det rör sig om en religiös process. Det är den enda vettiga förklaringen som jag kan se. Får plöja igenom nätet vid något tillfälle och se vad det finns för några fler tolkningar.

Läser för tillfället "Första stora Science Fiction- boken" en science fiction novellsamling sammanställd av John-Henri Holmberg. Tidigare Sci-fic som jag har läst är "liftaren guide till galaxen" och "Svålhålet", bägge ironiskt skrivna. När jag tänker på Science Fiction tänker jag i första hand inte på StarWars-typen, utan den smarta, psykologiska såsom A clockwork orange eller 2001: ett rymdäventyr. Därför fastnade jag för den här boken då det i inledningen står att läsa att det är just den typen av Science Fiction som återfinns i Holmbergs sammanställning.
Jag har hitintills läst fyra noveller, av blandad kvalitet. Första novellen: Andra Dagars ljus (Bob shaw) - handlar om en ny typ av fönster som genom en viss teknik visar bilder, något som blivit en stor konsumtionsvara i framtiden. Temat för den här novellen är kärlek och ensamhet.
Samma tema återkommer i fjärde novellen: En sång till Lya (George R R Martin). Utspelar sig i framtiden på en planet som människorna låtit kolonisera. Planetens människoliknande ras är ett varmt folkslag som inte gör någon annan något ont. Dessa varelser ingår i en religion, där de offrar sitt liv när de nått sin fyrtionde ålder till något de kallar för den stora föreningen. Människorna låter detta fortgår, det är inte deras sak att lägga sig i främmande varelsers religion. Men när det visar sig att även människor låtit sig lockas med av religionen påbörjar man en utredning. Två människor med en speciell telepatisk förmåga setts till utredningen. Novellen tar sig en intressant vändning då den ger sig in på existentiella frågor. Den behandlar människans rädsla att bli lämnad ensam, att dö ensam.
Andra novellen: Balladen om den förlorade K'mell (Cordwainer Smith) handlar liksom den fjärde novellen om en framtida ras som blivit koloniserade av människan. Människan utnyttjar denna ras i likhet med hur vi exploaterar tredje världen. En människa med en hög position i samhället inser dock felet med detta och vill med hjälp av en ung flicka vid namn K'mell styra upp orättvisan. Den här berättelsen fann jag ytterst tråkig och banal. Den följer en enda rak linje rätt igenom och bjuder inte på några överraskningar.
Tredje novellen: Mannen som aldrig blev ung (Fritz Lieber) är den novellen som jag gillar bäst hitintills. Den är finurligt skriven, avslöjar inte mer än den behöver. Berättelsen handlar om hur världshistorien går baklänges. Människan "föds" ur gravar och "dör" i sin mor. Eftersom att världshistorien sker baklänges får olika historiska händelser plötsligt en helt ny innebörd. Bland annat är det indianerna som jagar bort de vita från Amerika, medan de vita befriar de svarta från slaveri och ger dem kontinenten Afrika. Undertiden avvecklas konst, litteratur, byggnader med mera och mister således sitt tidigare värde. Berättelsens iakttagare, som aldrig blir ung, befinner sig i Egypten vid de väldiga pyramiderna. Dessvärre slutar berättelsen även här, så vi får tyvärr inte reda på vad början av allt är.

Det intressanta med Sci-fic berättelser är hur man kan analysera eller skildra ett samhällsproblem ur en annan kontext, genom att ändra på tid och rum. Liksom George Orwells 1984, vilken jag har tänkt att ta mig an härnäst.

Glömde processen hos min farsa vid senaste besöket. Lagom irriterande med endast trettiosidor kvar. I helgen har jag därför passat på att läsa ett par Galago-nummer som jag fyndat billigt på senaste biblioteksgallringen i stadsbiblioteket. Som vanligt med dessa böcker finns det ett par serier som sticker ut och som är läsvärda, men också en hel del skit. Men generellt tycker jag att Galago är det intressantaste som finns att få tag på i serieväg just nu.

Bokfynd

Fyndade lite böcker i Prylboden.

Vita Bergens Barn, Vävarnas barn, krigens barn - Per Anders Fogeström

1984 - George Orwell

Vem är rädd för litteraturen - Göran Greider

Å så en bok av Majgul Axelson, minns ej titeln.

Processen - En religiös process?

Vad det är för någon process som Processen handlar om, antar jag att man aldrig får veta. Mina tankegångar har gått från att det handlar om moralisk ställningstagande (att K skulle vara en korrumperad tjänsteman), till att K i själva verket är schizofren. Efter avsnittet med K's advokat och mötet med köpmannen Block är jag mer säker på att Processen i själva verket handlar om en religiös process.

Det är Advokatens profet-aktiga uppträdande som fick in mig i de tankebanorna. Förutom den vördnadsfulla respekt han visas av de andra, där man bland annat kysser hans hand och sitter knäböjd vid hans säng, visar han även prov på att inneha en hög auktoritet. Detta märks tydligt då köpmannen Block medger att han vänt sig till flera advokater om råd, då han till motfråga får:
- Vem är din advokat?
- Det är ni.
- Ingen annan?
- Ingen annan.
- Lyd då heller ingen annan.
Utan att behöva förklara varför han är den enda advokaten ger sig Block genast, vilket visar vilket grepp Advokaten har över mannen. Följande skulle även kunna tolkas som att advokaten ser sig själv som den ende och sanna profeten.

När advokaten sedan talar till K, är han inte riktigt säker på K's oskuld, men att domaren däremot är mer säker på K's skyldighet. Domaren skulle i det här fallet kunna symbolisera Gud. Vilket i sin tur innebär att K's process rör sig om en religiösprocess, där K är det borttappade lammet - en ateist.

Trettio sidor kvar, vi får se hur det artar sig!

Processen (1925)

Är mitt i processen att läsa Processen. Upplevde för första gången boken som lite svår vid kapitlet då K söker efter en advokat. Annars har boken flytit på bra. Hade jag inte vetat sedan tidigare att Processen är ett o-färdigt verk hade jag säkert blivit förbryllad över de plötsliga hoppen som dyker upp ibland. Men nog tycker jag att jag har kläm på berättelsen. Även om den är förvirrande på sina ställen då man inte vet med säkerhet vad som verkligen "händer", eller vad som endast är K.'s fantasi - om nu det sistnämnda är fallet med den här berättelsen.