Hundfobi

Var just ute och sprang och blev attackerad av en liten hundvalp, okopplad. Den ville förstås bara leka å nosa på mig. Men efter mina tre hund-chockupplevelser i Turkiet i somras blir jag mer än glad av att en hund springer mot mig, även om det nu så "bara" råkar vara en valp.
Efter mina traumatiska upplevelser, borde jag kanske ta och ta itu med min hundfobi. Har ju inte vart rädd för hundar för. Bästa sättet att råda bot på min fobi är väl att utsätta mig för hundar. T.ex klappa de. Klappade den här valpen ikväll. Förhoppningsvis hjälper det mig att lita lite mer på hundar. Men egentligen är det inte själva hundarna jag stör mig på. Utan dess oansvariga ägare. 2 av 3 av hundattackerna som jag råkade ut för i Turkiet var av tamahundar. Den andra attacken var av en vildhund. Fast det var också den upplevelsen som var minst chockerande. Nu är väl folk i regel mer ansvariga med sin hunduppfostran i Sverige. I varje fall så inbillar man sig ju gärna det. Men min misstänksamhet mot hundar och dess ägare lär nog kvarstå ett längre tag.

Nu har det gått två veckor sen jag och Johanna gjorde slut, en vecka sen vi gick offentligt med att. Var förstås väldigt ambivalent första perioden. Men tycker att jag nu hanterar det bra. Självklart tänker jag på Johanna till & från. Talade exempelvis senast med henne igår på telefon. Men vi är överens om att det här är det bästa. Att ta ett uppehåll, dejta andra osv, för att se vad som sedan händer när Johanna kommer tillbaka till Sverige. Förra gången vi hade distans var det lättare. Då hade vi ett mål. Det var tänkt ganska tidigt att ja skulle komma end till henne i Turkiet. Men nu när hon far till Egypten om några dar är det ej lika säkert längre. Hon kommer att arbeta fram till maj. Men det är inget som säger att hon inte kommer att forsätta att arbeta som reseledare. Hon vill ju exempelvis så gärna till Sydamerika, vilket jag kan förstå. Och när det ser ut sådär är det lika bra att ta ett uppehåll. Det är allt för frustrerande att ha distansförhållande. Det sköna är att vi båda ser likadant på det, och inte har problem med at ttänka sig den andra med en ny partner. Men det är väl vårt lika tänkande som gjort att vi passar så bra ihop :) Förhoppningsvis kommer jag att kunna hälsa på Johanna på ett av hennes utlandsvistelse. Men det är inget som jag kommer till att prioritera. Jag måste tänka på mina studier och mitt eget liv. Är ju ganska frustrerande för JOhanna oxå om jag plötsligt skulle bestämma mig för att drar till Egypten och leva med henne. Även om tanken tilltalar mig väldigt mkt! Men i slutändan tror jag det skulle leda till frustration.

Nåväl.
Har mina egna utlandsplaner i tankarna. Var på ett möte igår som handlade om utlandsstudier. Kan mkt väl tänka mig att studera utomlands, gärna Kanada, Australien - de mest eftertraktade >_<
Men kommer nog att gå in för det här. Msåte först bara komma till insikt vad det är jag vill göra med mitt liv egentligen. Vad jag ska läsa till våren, och i vilken skola. Lund är okey som sagt. Men kan nog vara värt att se sig om till de andra skolorna i Sverige.

Nu ska vi se om man kan dra igång den här bloggen igen. Har ju äntligen fått ett fungerande nät. De få tillfällen jag hade tillgång till nät innan prioriterades liksom bloggandet bort.
Lite förändringar sker dock nu.
Bloggen startades i och med en uppgift i SvC där man skulle dokumentera sitt läsande. Därför har jag helt inskränkt mig till att skriva om böcker tills nyligen.
Tänkte pröva på att skriva om lite allt möjligt som känns spännande. Blir antagligen mest underhållning, såsom film/tv och böcker. Och kanske även lite allmänt gnäll.

Så vad händer nu i mitt liv?
Läser Ide och lärdomshistoria på Lundsuniversitet, vilket jag tycker är ett mkt intressant ämne. Dessvärre upplever jag utbildningen som lite av en besvikelse. Väldigt få föreläsningar och inga sociala tillställningar som hjälper en att lära känna folket i klassen. Egna intiativ som gäller.
Lund upplever jag annars som en väldigt bra stad att studera i. Och man träffar på mängder av intressanta människor. Toleransen är dessutom väldigt hög här (bland studenterna) man respekterar varandra på ett helt annat vis än vad man gjorde i t.ex den lilla håla som jag kommer ifrån.
Så jo, jag trivs här i Lund.
Men kommer antagligen söka mig till en annan utbildning.
Funderat en del på socialantropologi eller etnologi.
Dessa finns dock ej som program i Lund, vilket är ett stort minus. Vill nog hellre tillhöra ett program än läsa fristående kurser. känns säkrare på ngt vis + att klasssammanhållningen i program generellt är bättre än den i fristående kurser.
Får se hur mkt jag förälskar mig i Lund. Det som avgör det hela.