Smak av Kafka

Har just gett mig på att läsa verk av Kafka. Plöjde igenom Förvandlingen igår kväll och fann den mycket bra. Enkel att läsa och öppen för egna tolkningar. Just nu tänkte jag även ge mig an Processen som stått alldeles för länge orörd i min bokhylla och samlat damm.

Plattform - Sexturism

Plattform började som en intressant bok, lagom dos cynism blandat med intellektuella dialoger. Ämnet för boken är sexturism. Att boken därför innehåller sex är kanske inte så oväntad. Däremot att nästan varje kapitel innehåller antingen en kort eller längre beskrivning av ett samlag, var mer oväntat. Ibland blir det så mycket att boken tenderar att likna mer en hastigt skriven porrnovell än en roman från den intellektuella hyllan. Och ju längre man kommer i boken ju mera sex och ju grövre sexbeskrivningar blir det. För att inte låta alltför moralistisk måste jag påpeka att jag definitivt inte har något emot sex i skriftlig form. Men problemet med "Plattform" är att sexbitarna går så långt att de drar ned hela verket. Man tappar fokus så att säga.

Om jag istället väljer att bortse från allt detta och koncentrerar mig på bokens tema - Sexturism, tycker jag att boken ter sig tämligen intressant. Att resebolag säljer utomlandssresor där sex ingår är en lagom bisarr tanke, men kanske inte helt långt ifrån verklighet. Jag menar, redan idag åker många utomlands för att uppleva ett sexuellt möte eller äventyr. Ungdomar åker till partyställen som Ibiza och Sunny Beach för sol och sex, medan tjocka företagare åker till Thailand för att köpa sig sex. Ändamålet är detsamma, men ur moralisk synpunkt skiljer sig de bägge åt. Varför inte då upprätthålla en sexindustri så att man slipper att hymla med sitt begär? Det är dessa tankegångar, tillsammans med att sexturism skulle vara ett effektivt botemedel mot ensamhet, som Michel lanserar med "Plattform". En företagside som kanske skulle kunna fungera i realitet?

Frågan om prostitution är kontroversiell. Så vitt jag vet är det endast i Holland och i Tyskland av de europeiska länderna som man tillåter prostitution. I Sverige har det diskuterats i flera debatter med jämna mellanrum om prostitutionens vara eller icke vara. Även om de liberala tankegångarna om den "egna individens fria vilja" många gånger är goda. Så måste man ändå vara medveten om att det alltid kommer att finnas de som tvingats in i prostitution mot sin egen vilja. Men om man verkligen kan bevisa att laglig prostitution motverkar trafficking och liknande brott - Så är jag helt klart för ett Sverige med laglig prostitution. Ja, till och med ett statligt finansierat sådant!

Sexturism till mer utsatta länder är jag däremot ytterst tveksam till att det skulle vara en sådan god ide. Risk för utnyttjande ter sig större. Men visst skulle man kunna göra en bra bok om ämnet. Något som Michel dessvärre misslyckas med i "Plattform", och som jag tidigare skrev har det med att göra med alla de upprepande sex beskrivningarna som tar bort all fokus från ett annars så intressant ämne.

Plattform (2001)

Har nu läst lite över femtio sidor och kan redan konstatera att "Plattform" är en bok i min smak, cynisk och politisk inkorrekt. Bara det att Michel skriver om sexturism på ett nästan glorifierade vis istället för att fördöma det, är i sig väldigt härlig. Inga pekpinnar här inte. Bokens språk är ganska så brutalt, särkilt när Michel beskriver kvinnor. Är de inte o-attraktiva eller på snudden till att vara det, så är de slampor. En kvinnofientligt syn, men som beskriver huvudpersonens missnöje över hur de flesta kvinnor är ur hans räckhåll. Huvudpersonen är en man i fyrtioårsåldern, klär sig gärna i svart och vitt, jobbar inom kultursektorn och gör ständiga besök på strippklubbar. En ganska så tragisk typ med andra ord.

Två avsnitt som jag fann extra underhållande är hur Michel sågar författare som John Forsythe och John Grisham. Forsythe för sitt glorifierade av anglosaxiska hjältar, och Grisham för "Firman" som han tycker följer ett alldeles för uppenbart mönster. Detta är tankar som jag mycket väl känner att jag kan dela med Michel :)

Läser just nu

Plattform av Michel Houellebecq

"Hur ska människan bli lycklig? I sin förra roman, Elementarpartiklarna, föreslog Michel Houellebecq att det bästa sättet var att modifiera henne på genetisk väg och låta den gamla sorten dö ut. I Plattform prövar han ett omfattande socialt och ekonomiskt experiment mot verklighetens villkor: kanske skulle sexturismen kunna lösa såväl den andliga som den materiella nöden i världen? Det är Michel som slås av tanken. Han är en ensamstående, apatisk man i medelåldern som utan större förhoppningar reser till Thailand. Där träffar han Valérie, mellanchef på ett reseföretag. Tillsammans smider de storslagna planer – och lyckas också sätta dem i verket. Deras lösning på köttets lust och själens obotliga ensamhet blir snarare en fråga om logistik än om psykologi. "

"Michel Houellebecq (född 1958) är Frankrikes mest omsusade författare, ständigt upphov till skandalrykten och känslostormar. När Plattform utkom i Frankrike hösten 2001 blev debatten om möjligt ännu hetsigare än den kring Elementarpartiklarna."

Källa: Bok.nu

Väntrummet

Satt och drack mitt morgonkaffe framför DN och snubblade över ett utdrag ur romanen "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva", en självbiografisk roman skriven av Etik forskaren Ann Heberlein. Jag har vid ett tidigare tillfälle stött bekantskap med henne i en bok som handlade om att ta ansvar "Det var inte mitt fel". Den boken, vill jag minnas att jag avskyde starkt, då jag såg den som allt för självexcentrisk, att den tappade tråden flera gånger och lät sig flummas iväg på tok för mycket. Däremot när jag såg henne vid något debattprogram som handlade om ansvar, tyckte jag att hon hade en hel del kloka saker att säga. Saker som fastnade och som ändrade min negativa åsikt angående henne till det motsatta. Utdraget ur hennes självbiografiska roman kallad väntrummet, ökar bara min respekt för henne ytterligare då jag blev starkt berörd utav den. Stilen hon använder är väldigt utlämnande och sättet som hon beskriver sin livsångest på är skrivet på ett sätt så att i alla fall jag kan reflektera med det. Vad som berörde mig undviker jag helst att gå in på, då jag inte är så mycket för att skriva om känslor i en djupare mening på offentliga rum, som en blogg innebär. Dessutom blir känsloyttringar lätt så banala, i varje fall när det är jag som skriver. Därför nöjer jag mig med att endast skriva att Väntrummet berörde mig starkt.

Utdraget finns att läsa på följande länk.

De främmande djävlarna (2)

De främmande djävlarna lämnade en stark eftersmak. Den grymhet som missionärerna utsattes för - men även de kineser som låtit sig omvändas till kristendom, var verkligen ingen vacker syn. Zetterholms beskrivning visar på övervåld som framförallt var grymmast mot kvinnorna som utsattes för våldtäkt och som i vissa fall även fick brösten avskurna. Om Zetterholm har överdrivit med våldsbeskrivningarna vet jag inte. Men jag kan tänka mig att den här typen av övervåld verkligen skedde, då det är något som vi kan se även idag. Kanske främst vid fattiga områden och där ett hat mot andra folkgrupper har låtit sig frodas. Även om Våldsbeskrivningarna är ganska så ingående, hade jag det ändå svårt för att känna med personerna i boken. Antagligen på grund utav att stora delar av berättelsen berättas ur ett faktabeskrivande perspektiv. Det blir med andra ord för o-personligt många gånger och kan ibland kännas mer som en faktabok än som en roman. Det är det här tillsammans med uppräkningen av alla namn (som inte alltid är relevanta för historien), som gör att De främmande djävlarna blir lite trist, och inte alls den spännande historia som den egentligen kunde ha blivit. Som roman brister den och som faktabok duger den inte heller då det är oklart när Zetterholm använder sig av fakta eller låter fantasin skena iväg. Men det finns tillfällen i boken där Zetterholm tydliggör vad han har fått sin fakta ifrån. Det finns med andra ord små avbrott i själva berättelsen där Zetterholm lägger in lite bakgrund eller egna analyser. Värt att notera är att analyserna ofta gör kopplingar till "nutida" händelser (skriven 1976) och ger således även lite modern historia på köpet.
Kort och gott vill jag säga att De främmande djävlarna är en läsvärd bok, om än lite trist och inte alls det rörande verk som det enligt mig borde ha varit.

De Främmande djävlarna

Den här bloggen skapades i syftet att jag ska ha nånstans att föra ned mina tankar i takt med min bokläsning. Tanken är att inläggen - liksom hos de flestas bloggar - skall skrivas regelbundet och spontant. Jag gör därför nu ett försök att skriva en enkel översiktsbild över den bok som jag läser just nu. Nämligen "De främmande djävlarna" av Tore Zetterholm.

Boken bygger på personer som funnits i verklighet, men som Zetterholm låtit tolka fritt i sitt verk. Vi får följa en grupp svenska missionärer som tagit sig till Kina för att sprida det kristna budskapet, åren innan boxarupproret äger rum. Förutom de svenska missionärena följer vi också en man vid namn Ching som låter sig konverteras till den kristna tron, för att sedan gå med boxarrörelsen vars syfte är att driva ut "De främmande djävlarna" ur Kina.

Ur en historisk synvinkel är boken väldigt intressant då den tycks vara faktatrogen. Tore Zetterholm är ju dessutom en Kinakännare och har skrivit ett flertal romaner om Kina. Därför känns det som att det som han skriver är händelser som verkligen skedde, eller kunnat ske.
Något som drar ned mitt omdömde av boken är att det ständigt tycks dyka upp en massa nya namn, som segar ned själva berättelsen. Dessutom nämns dessa nya namn inte alltid vid mer än just vid ett tillfälle. Alltså känns det som att man lika gärna kunde ha skippat namnen helt, såvidare det inte är någon historisk känd person eller annat avgörande för berättelsen.
Jag har nu läst lite mer än halva boken och befinner mig tidsmässigt runt förra sekelskiftet. Hotet mot missionärena har just tagit en våldsam vändning...