Läst| Aprilhäxan (1997)

Desirée är ett av de handikappade barn som på 50-talet blev placerade på institution. Hon är från födseln förlamad och spastisk, hon kan inte tala och drabbas ofta av våldsamma epileptiska anfall, men hon har andra förmågor. Förmågor som inga andra har. Med dessa förmågor tar Desirée reda på vilka fosterbarn hennes mor tog hand om, efter att Desirée blivit bortlämnad. Hon vill veta vem av dem som tagit hennes liv...

Stark!

Klar med Farväl till vapen. Den var ingen höjdare. Hade sina ljusa stunder. Men i sin helhet ganska träig berättelse. Gillade dock slutet starkt.

Såg Babel igår. Det handlade bland annat om Gustav Fridolins bok "Blåsta!", vilken handlar om den ekonomiska krisen i Sverige på nittiotalet och hur denna har format en hel generation, nämligen åttiotalisterna. Med i debattpanelen var Amelia Adamo och Viggo Cavling. Har inte läst Fridolins bok, och kan därför inte säga något om den, men det som Fridolin sade i programmet tyckte jag lät klokt. Framförallt lyckades han väl med att tackla Amelias fåniga och mycket löstagna argument. När Fridolin talar om att arbetsmarknaden stänger ute åttiotalisterna, menar Amelia att det är åttiotalisternas eget fel, då de är lata! När Fridolin talar om ungas dåliga ekonomi, kontrar Amelia med att det är åttiotalisternas eget fel då de är "ute" jämnt. - Ja, på den nivån valde Amelia att lägga "debatten".

Som ung åttiotalist har jag en hel del att framföra i debatten. Bland annat vet jag hur svårt det är att få ekonomin att gå ihop när man har bostad, även om man extraknäcker vid sidan om skola, och inte är ute mer än en gång i månaden. Och då har jag ändå en billig livstil, konsumerar i stort sett endast mat, sällan lyxprylar, förutom någon DVDfilm eller bok vid enstaka tillfällen - men då ALLTID begagnat. Kläder köper jag allt för sällan.

Mer i Babel var en intervju med Joyce Carol Oates, som nyligen publicerat sina dagboksanteckningar. Intressant kvinna, som jag gärna läser något av i framtiden. Tror för den delen att min flickvän hade något med henne ståendes i vår bokhylla då vi hade gemensam bostad.

I min bokläsning har jag fått ta en paus med "Farväl till vapen", då jag lämnade kvar boken hos min far vid senaste besöket. Har istället läst ca 200 sidor i Majgull Axelssons "Aprilhäxan".
Kom i kontakt med Majgull första gången med "Rosario är död". En bok som ger starka skildringar av utsatta barn i olika delar av världen. Oerhört stark och viktig bok! Även Aprilhäxan handlar om barn som far illa. Fyra olika fostersystrar som var och en har en tragisk historia att berätta.

Hmm, inte läst något av en kvinnlig författare på länge. jag borde skämmas =(

Farväl till Vapen (1929)

Har just gett mig i kast med att läsa "Farväl till vapen" av Ernest Hemingway, boken som gjorde Hemingway känd.

"I första världskrigets skugga, under de blodiga striderna på italiensk-österrikiska fronten, utspelas den bitterljuva kärlekshistorien mellan Frederick Henry, en ung amerikansk frivillig, och den engelska sjuksköterskan Catherine Barkley. De möts på ett sjukhus i Milano och deras kärlek brinner starkt och hett mitt i en kall och fientlig värld. Tillsammans flyr de undan krigets vanvett tills deras liv brutalt vänds i tragedi."

Hemingways så kallade isbergsteknik måste jag säga att jag först upplevde som lite svår. Allt går ju så fort fram och en total avsaknad av detaljrikedom. Men detta är något som jag känner att jag vant mig vid nu och lyckas att bygga upp miljöerna i mitt huvud, trots de få beskrivningarna. Det som jag annars gillar bäst, so far, är de kvicka dialogerna. Det är skönt med dialoger där karaktärers känslor inte läggs in emellan, det bli mer fart på samtalen på det viset.

Så jodå, det här är nog en bok som jag ska lyckas ta mig igenom ;)

TE enligt Nasse (1993)

Läser just nu "Te enligt Nasse", som följer upp "Tao enligt Puh".

Författaren Benjamin Hoff förklarar Taoismens lära genom dialoger med Nalle Puh, Nasse och de andra i den populära barnberättelsen av A.A Milnes. Benjamin Hoff menar att Nalle Puh förhåller sig till livet på ett sätt som de gamla tao-mästarna skulle applådera åt. Men även Nasse, "som är ett mycket litet djur", hör taoismen till: Te (vilket betyder dygd) hos dem små.

Vidare representerar Tiger den impulsiva som lever för spänningen, I-or den som ser det negativa i allt, Uggla den intellektuella som har problem med att erkänna när han har fel och slutligen kanin som nyttjar sina vänner till sina cyniska planer.

Jag tycker att det lite barnsliga upplägget att förklara taoismen på fungerar utmärkt. Då jag inte heller vet något om filosofin/religionen sen tidigare, finns det mycket här som skapar en hel del funderingar.

Taoism handlar om, såvitt jag uppfattat det, om att leva ett med naturen. Att inte avskilja sig från naturen som vi gör idag. Men Benjamin Hoff menar att det rätta sättet att leva efter taoism inte nödvändigtvis innebär att man avsäger sig all materiell tillgång. Hoff menar istället att det viktiga är att iakttaga naturlagarna i världen omkring och att leva i enlighet med dem. Genom detta lär man sig ödmjukhet, måttlighet, medkänsla och omtanke och således kommer man att leva ett "lyckligare" liv. Hur det förhåller sig med den religiösa biten, behandlar inte Hoff nåt vidare. Men med tanke på taoismens miljötänk känns det som en filosofi/religion som inte alls är så dum att följa.

I vilket fall en söt bok :)

Har fått göra ett uppehåll med mitt bokläsande pga en jäkla massa skolarbete. Nu har det lugnat ned sig lite, tack och lov. Befinner mig i den sista delen i 1989, och nu är det jäkligt spännande :)