Twilight Zone

Har bestämt mig för att dra igenom kultserien Twilight Zone (1959 - 64).
Såg första avsnittet "Were is everybody" häromdan.
Handlar om hur en man vaknar upp i en för honom okänd stad. Han har inget minne av hur han hamnat där, ej heller något minne av vem han själv är. Och för att göra saken värre, tycks han vara helt ensam. Vart han än går finner han spår av att människor nyligen vart där, men av någon okänd anledning plötsligt försvunnit. När han inser att han är alldeles ensam blir han förstås galen.
Avsnittet har en plotline som är enkel och rak. Men med ett genialt kameraarbete och överraskningsmoment hålls intresset uppe. Det är sällan jag blir överraskad i film, men det var ett ställe med en spegel som trasas sönder som fick mig att rysa till.
Att slutet innehåller en twist gör inte heller saken sämre.

Ska bli intressant å se vad mer denna serie har att erbjuda :)

Bok| Ramas Lustgård

Läser Ramas lustgård av Arthur C. Clarke. (känd för 2001: space odyssey)

Utspelar sig i en framtid i en rymdmodul som ett par rymdfarare har hittat till. Först bestående av en större grupp, men nu enbart tre överlevande, en kvinna (Nicole) och två män (Patrick & Richard). Rymdmodulen som de kallar för Rama är en replika av New York, I varje fall en liten del av den. Rama innehåller ytterligare invånare än de tre jordborna, dessa visar sig dock sällan, men finns där ständigt närvarande. Människorna blir kvar en mycket lång tid i Rama, och hinner skaffa sig flera barn. Men inte helt utan komplikationer. För att ge nästa generation bästa möjliga överlevnadsmöjligheter skaffar Nicole barn med bägge männen. Något som förstås leder till triangeldrama. Det här är den första delen av boken.

Första delen handlar mycket om saknaden. Vi får följa Nicole - utformat som ett dagboksskrivande. Det handlar en hel del om saknaden hon känner till sin man på jorden och så förstås själva jordelivet.

När jag började läsa boken kändes temat väldigt anpassbart till mig eget liv, där tankarna rörde sig mkt om den saknad jag känner till Johanna. Som iofs "bara" befann sig i Turkiet (nu egypten) och inte miljontals ljusår ifrån. Men känslan att det är långt till den man älskar fanns där.

Likaså att det gäller att gilla läget, och göra det bästa av situationen, låta livet gå vidare.

Senare delar lämnar dagboksupplägget och blir ett mer traditionsenligt romanupplägg. Även temat skiljer sig. Där jag befinner mig nu, den näst sista delen, har rymdmodulen återvänt till jorden och hämtat upp flera jordbor. Det blir en salig röra med människor, med olika mål och värderingar. I början när allting är lika nytt för folket fungerar det mesta problemfritt. Man börjar införa lagar och ordningar, man gör sitt bästa för att skapa ett demokratiskt och rättvist samhälle. Givetvis blir det komplikationer med att bland annat vissa krafter växer sig starkare, skaffar sig monopol och får ett allt för stort inflytande över styret. Det går så illa att de ursprungliga invånarna börjar frukta för kolonins fortsatta överlevnad.

Hundfobi

Var just ute och sprang och blev attackerad av en liten hundvalp, okopplad. Den ville förstås bara leka å nosa på mig. Men efter mina tre hund-chockupplevelser i Turkiet i somras blir jag mer än glad av att en hund springer mot mig, även om det nu så "bara" råkar vara en valp.
Efter mina traumatiska upplevelser, borde jag kanske ta och ta itu med min hundfobi. Har ju inte vart rädd för hundar för. Bästa sättet att råda bot på min fobi är väl att utsätta mig för hundar. T.ex klappa de. Klappade den här valpen ikväll. Förhoppningsvis hjälper det mig att lita lite mer på hundar. Men egentligen är det inte själva hundarna jag stör mig på. Utan dess oansvariga ägare. 2 av 3 av hundattackerna som jag råkade ut för i Turkiet var av tamahundar. Den andra attacken var av en vildhund. Fast det var också den upplevelsen som var minst chockerande. Nu är väl folk i regel mer ansvariga med sin hunduppfostran i Sverige. I varje fall så inbillar man sig ju gärna det. Men min misstänksamhet mot hundar och dess ägare lär nog kvarstå ett längre tag.

Nu har det gått två veckor sen jag och Johanna gjorde slut, en vecka sen vi gick offentligt med att. Var förstås väldigt ambivalent första perioden. Men tycker att jag nu hanterar det bra. Självklart tänker jag på Johanna till & från. Talade exempelvis senast med henne igår på telefon. Men vi är överens om att det här är det bästa. Att ta ett uppehåll, dejta andra osv, för att se vad som sedan händer när Johanna kommer tillbaka till Sverige. Förra gången vi hade distans var det lättare. Då hade vi ett mål. Det var tänkt ganska tidigt att ja skulle komma end till henne i Turkiet. Men nu när hon far till Egypten om några dar är det ej lika säkert längre. Hon kommer att arbeta fram till maj. Men det är inget som säger att hon inte kommer att forsätta att arbeta som reseledare. Hon vill ju exempelvis så gärna till Sydamerika, vilket jag kan förstå. Och när det ser ut sådär är det lika bra att ta ett uppehåll. Det är allt för frustrerande att ha distansförhållande. Det sköna är att vi båda ser likadant på det, och inte har problem med at ttänka sig den andra med en ny partner. Men det är väl vårt lika tänkande som gjort att vi passar så bra ihop :) Förhoppningsvis kommer jag att kunna hälsa på Johanna på ett av hennes utlandsvistelse. Men det är inget som jag kommer till att prioritera. Jag måste tänka på mina studier och mitt eget liv. Är ju ganska frustrerande för JOhanna oxå om jag plötsligt skulle bestämma mig för att drar till Egypten och leva med henne. Även om tanken tilltalar mig väldigt mkt! Men i slutändan tror jag det skulle leda till frustration.

Nåväl.
Har mina egna utlandsplaner i tankarna. Var på ett möte igår som handlade om utlandsstudier. Kan mkt väl tänka mig att studera utomlands, gärna Kanada, Australien - de mest eftertraktade >_<
Men kommer nog att gå in för det här. Msåte först bara komma till insikt vad det är jag vill göra med mitt liv egentligen. Vad jag ska läsa till våren, och i vilken skola. Lund är okey som sagt. Men kan nog vara värt att se sig om till de andra skolorna i Sverige.

Nu ska vi se om man kan dra igång den här bloggen igen. Har ju äntligen fått ett fungerande nät. De få tillfällen jag hade tillgång till nät innan prioriterades liksom bloggandet bort.
Lite förändringar sker dock nu.
Bloggen startades i och med en uppgift i SvC där man skulle dokumentera sitt läsande. Därför har jag helt inskränkt mig till att skriva om böcker tills nyligen.
Tänkte pröva på att skriva om lite allt möjligt som känns spännande. Blir antagligen mest underhållning, såsom film/tv och böcker. Och kanske även lite allmänt gnäll.

Så vad händer nu i mitt liv?
Läser Ide och lärdomshistoria på Lundsuniversitet, vilket jag tycker är ett mkt intressant ämne. Dessvärre upplever jag utbildningen som lite av en besvikelse. Väldigt få föreläsningar och inga sociala tillställningar som hjälper en att lära känna folket i klassen. Egna intiativ som gäller.
Lund upplever jag annars som en väldigt bra stad att studera i. Och man träffar på mängder av intressanta människor. Toleransen är dessutom väldigt hög här (bland studenterna) man respekterar varandra på ett helt annat vis än vad man gjorde i t.ex den lilla håla som jag kommer ifrån.
Så jo, jag trivs här i Lund.
Men kommer antagligen söka mig till en annan utbildning.
Funderat en del på socialantropologi eller etnologi.
Dessa finns dock ej som program i Lund, vilket är ett stort minus. Vill nog hellre tillhöra ett program än läsa fristående kurser. känns säkrare på ngt vis + att klasssammanhållningen i program generellt är bättre än den i fristående kurser.
Får se hur mkt jag förälskar mig i Lund. Det som avgör det hela.

Tillbaka från Turkey. Har haft en underbar tid där och skaffat mig en hel del nya vänner och givetvis hunnit med en hel del bokläsning.

Böcker som jag läst är:

Traci Lords - nattens barn: hyfsad

Det blåser på månen: äsch

Tisdagarna med Morrie: Nja

De rättrognas samhälle: intressant

Alltings slut (stefan stenudd): Bra!


Förtillfället läser jag Dansare (Colum McCann). Mkt bra bok. Blir säkert toppbetyg på den.

Böcker som följer med mig till Turkiet

* Det blåser på månen

* Traci Lords - nattens barn

* Dansare

* Ideernas historia

* + 2 ytterligare böcker vars titel jag glömt

100 sidor

100 sidor kvar i Blåsta, och 100 sidor kvar i Det nya livet. Får se vilken man blir klar med först.

Håller på med att hamstra pocketböcker. Ska snart till Turkiet och har planer på att stanna kvar och arbeta på ett hotell där över sommaren. Arbetstimmarna är tuffa, men tror nog att jag kommer hinna med att läsa en hel del på beachen ;)

Tvillingsjäl?

Jag har tagit en paus från "Det nya livet". Har blivit avbruten så många gånger i mitt läsande att jag känner att jag tappat tråden helt. Läser därför just nu Blåsta av Gustav Fridolin. Boken handlar i korthet om nittiotalskrisen och hur den har påverkat en hel generation, dvs åttiotalisterna. Jag känner starkt för den här boken. Då Fridolin har ungefär samma tankegångar och erfarenheter som mig själv, vi är dessutom väldigt lika varandra till utseendet. Läskigt!

Iggy Pop tolkarHouellebecqs roman "refug" :)

http://www.dn.se/kultur-noje/musik/hundvannerna-1.866776

Slutet av "En komikers uppväxt" lämnade en känsla av vemod. Jag är känslig för barn som mobbar barn. Tänkte avvakta med att läsa "Ett UFO gör entre". Måste låta komikers uppväxt smälta.

Blev sugen på att läsa något upplyftande å valde därför "Det nya livet" av Orhan Pamuk. Nu är iofs Pamuk kanske inte bästa författaren att vända sig till om man vill ha lite uppmuntrande litteratur. Men tyckte att bokens handling lät upplyftande.

"Den unge studenten Osman bor i Istanbul med sin mor. Osman läser en dag en märklig bok som får en livsavgörande betydelse för honom. Han blir blixtförälskad i en änglalikt vacker kvinna, Canan, som också hon har läst samma bok. Tillsammans ger de sig ut på en bussresa i Turkiet för att försöka hitta Canans försvunne pojkvän Mehmet, och för att finna det "nya liv" som boken beskriver, och som gestaltas av en ängel som de hoppas få syn på utanför bussfönstren. Men inte alla är övertygade om att romanens nya liv är av godo. De träffar bland andra Mehmets far som är övertygad om att den livsavgörande boken är ett hot, bara ett av många exempel på en gigantisk konspiration riktad mot traditionella turkiska värderingar. Det nya livet är en resa i geografin med kärleken och döden som följeslagare. men det är också en resa in i litteraturen och populärkulturen, en visionär utforskning av kulturella och nationella identiteter."

Jag gillar Pamuks sätt att skriva. Varje mening smälter in i varandra, och det blir således ett sånt härligt flyt i läsandet. En flowkänsla. Bästa jämförelsen jag kan göra är med Ginsbergs Howl - kanske inte världens bästa jämförelse, men min litteraturvana är ännu mycket låg.











Har tidigare läst böckerna Istanbul (2003) och Snö (2002) av Pamuk.
Istanbul är en självbiografi och ett stadsportträtt. Snö handlar liksom Det nya livet om en man som söker efter "meningen". Det är kärlek, ångest och rädsla inför döden som är de ständigt återkommande temana.

Huvudpersonen i Det nya livet, går så långt efter sitt sökande efter "meningen" att han utsätter sig för osäkra bussturer, som går längst snötäckta bergsvägar, för att uppleva en olycka.
Drastiskt sätt att finna meningen på kan tyckas :)
Ändock är det lätt att förstå och känna med vad det är som driver huvudpersonen. Verkligenheten ter sig meningslös för honom - han vill så gärna uppleva den verklighet som boken han förälskat sig i, beskriver. Och för att finna den här verkligheten utsätter han sig själv för livsfara.

Det är så vackert ;)

Fyndade idag "Ett Ufo gör entré" av Jonas Gardell och "Blodsugarna" av Mikael Niemi.
Jonas Gardell bok var ett givet köp då jag är i takt med att läsa "En komikers uppväxt" som ingår i samma serie. Vilken förövrigt är en skoluppgift där vi ska göra en djupare bokanalys.

Läste tidigare i veckan ut Vargmonstret av polacken Tadeusz Konwicki.
Boken handlar om en kille under 60-talets Polen som flyr undan den hårda verkligheten i warszawa, till en låtsas värld tillsammans med en talande hund. Det här kan låta som vilken barnbok som helst. Men det som skiljer är att vargmonstret vänder sig till en vuxen publik, då det är en mycket mörk saga, med existentialism i centrum. Samtidigt är det en glad bok, skriven med ett lättläst språk.

Läser just nu: En komikers uppväxt (J. Gardell), Idéernas historia (Sten Högnäs), Kring en åkrök: Ronneby - stad och bygd (Per Beijer), Allt som vi trodde vi visste men som faktiskt är FEL FEL FEL! (Ulf Ivar Nilsson)

Läst| Aprilhäxan (1997)

Desirée är ett av de handikappade barn som på 50-talet blev placerade på institution. Hon är från födseln förlamad och spastisk, hon kan inte tala och drabbas ofta av våldsamma epileptiska anfall, men hon har andra förmågor. Förmågor som inga andra har. Med dessa förmågor tar Desirée reda på vilka fosterbarn hennes mor tog hand om, efter att Desirée blivit bortlämnad. Hon vill veta vem av dem som tagit hennes liv...

Stark!

Klar med Farväl till vapen. Den var ingen höjdare. Hade sina ljusa stunder. Men i sin helhet ganska träig berättelse. Gillade dock slutet starkt.

Såg Babel igår. Det handlade bland annat om Gustav Fridolins bok "Blåsta!", vilken handlar om den ekonomiska krisen i Sverige på nittiotalet och hur denna har format en hel generation, nämligen åttiotalisterna. Med i debattpanelen var Amelia Adamo och Viggo Cavling. Har inte läst Fridolins bok, och kan därför inte säga något om den, men det som Fridolin sade i programmet tyckte jag lät klokt. Framförallt lyckades han väl med att tackla Amelias fåniga och mycket löstagna argument. När Fridolin talar om att arbetsmarknaden stänger ute åttiotalisterna, menar Amelia att det är åttiotalisternas eget fel, då de är lata! När Fridolin talar om ungas dåliga ekonomi, kontrar Amelia med att det är åttiotalisternas eget fel då de är "ute" jämnt. - Ja, på den nivån valde Amelia att lägga "debatten".

Som ung åttiotalist har jag en hel del att framföra i debatten. Bland annat vet jag hur svårt det är att få ekonomin att gå ihop när man har bostad, även om man extraknäcker vid sidan om skola, och inte är ute mer än en gång i månaden. Och då har jag ändå en billig livstil, konsumerar i stort sett endast mat, sällan lyxprylar, förutom någon DVDfilm eller bok vid enstaka tillfällen - men då ALLTID begagnat. Kläder köper jag allt för sällan.

Mer i Babel var en intervju med Joyce Carol Oates, som nyligen publicerat sina dagboksanteckningar. Intressant kvinna, som jag gärna läser något av i framtiden. Tror för den delen att min flickvän hade något med henne ståendes i vår bokhylla då vi hade gemensam bostad.

I min bokläsning har jag fått ta en paus med "Farväl till vapen", då jag lämnade kvar boken hos min far vid senaste besöket. Har istället läst ca 200 sidor i Majgull Axelssons "Aprilhäxan".
Kom i kontakt med Majgull första gången med "Rosario är död". En bok som ger starka skildringar av utsatta barn i olika delar av världen. Oerhört stark och viktig bok! Även Aprilhäxan handlar om barn som far illa. Fyra olika fostersystrar som var och en har en tragisk historia att berätta.

Hmm, inte läst något av en kvinnlig författare på länge. jag borde skämmas =(

Farväl till Vapen (1929)

Har just gett mig i kast med att läsa "Farväl till vapen" av Ernest Hemingway, boken som gjorde Hemingway känd.

"I första världskrigets skugga, under de blodiga striderna på italiensk-österrikiska fronten, utspelas den bitterljuva kärlekshistorien mellan Frederick Henry, en ung amerikansk frivillig, och den engelska sjuksköterskan Catherine Barkley. De möts på ett sjukhus i Milano och deras kärlek brinner starkt och hett mitt i en kall och fientlig värld. Tillsammans flyr de undan krigets vanvett tills deras liv brutalt vänds i tragedi."

Hemingways så kallade isbergsteknik måste jag säga att jag först upplevde som lite svår. Allt går ju så fort fram och en total avsaknad av detaljrikedom. Men detta är något som jag känner att jag vant mig vid nu och lyckas att bygga upp miljöerna i mitt huvud, trots de få beskrivningarna. Det som jag annars gillar bäst, so far, är de kvicka dialogerna. Det är skönt med dialoger där karaktärers känslor inte läggs in emellan, det bli mer fart på samtalen på det viset.

Så jodå, det här är nog en bok som jag ska lyckas ta mig igenom ;)

TE enligt Nasse (1993)

Läser just nu "Te enligt Nasse", som följer upp "Tao enligt Puh".

Författaren Benjamin Hoff förklarar Taoismens lära genom dialoger med Nalle Puh, Nasse och de andra i den populära barnberättelsen av A.A Milnes. Benjamin Hoff menar att Nalle Puh förhåller sig till livet på ett sätt som de gamla tao-mästarna skulle applådera åt. Men även Nasse, "som är ett mycket litet djur", hör taoismen till: Te (vilket betyder dygd) hos dem små.

Vidare representerar Tiger den impulsiva som lever för spänningen, I-or den som ser det negativa i allt, Uggla den intellektuella som har problem med att erkänna när han har fel och slutligen kanin som nyttjar sina vänner till sina cyniska planer.

Jag tycker att det lite barnsliga upplägget att förklara taoismen på fungerar utmärkt. Då jag inte heller vet något om filosofin/religionen sen tidigare, finns det mycket här som skapar en hel del funderingar.

Taoism handlar om, såvitt jag uppfattat det, om att leva ett med naturen. Att inte avskilja sig från naturen som vi gör idag. Men Benjamin Hoff menar att det rätta sättet att leva efter taoism inte nödvändigtvis innebär att man avsäger sig all materiell tillgång. Hoff menar istället att det viktiga är att iakttaga naturlagarna i världen omkring och att leva i enlighet med dem. Genom detta lär man sig ödmjukhet, måttlighet, medkänsla och omtanke och således kommer man att leva ett "lyckligare" liv. Hur det förhåller sig med den religiösa biten, behandlar inte Hoff nåt vidare. Men med tanke på taoismens miljötänk känns det som en filosofi/religion som inte alls är så dum att följa.

I vilket fall en söt bok :)

Har fått göra ett uppehåll med mitt bokläsande pga en jäkla massa skolarbete. Nu har det lugnat ned sig lite, tack och lov. Befinner mig i den sista delen i 1989, och nu är det jäkligt spännande :)

1984 (1949)

Jag har kommit en god bit i läsandet av 1984.

Boken har fått mig rejält sugen på att se om filmen THX 1138 av George Lucas, som liksom 1984 handlar om en dystopisk framtid där kärlek och sex är förbjudet. Det är just det ämnet som berörs där jag befinner mig i 1984. Känslan av att få känna. Det märks av att huvudpersonen i 1984 inte fått känna av äkta kärlek, med tanke på hur aggressivt han ser på kvinnor som han attraheras av. Så kallad hatkärlek.

Med stor sannolikhet har säkerligen Geroge Lucas låtit sig inspireras av 1984 då han gjorde THX. Jag minns inte riktigt hur det låg till med "förbudet att älska" i THX. Om det var som i (överskattade) Equilibrium, att invånarna tvingades ta till en drog som fick dem att sluta känna. Det är antagligen den ända lösningen på känslor-problemet. Jag har svårt att tro att man kan leva så känslohämmat som i 1984. Känslorna måste ju få utlopp någon gång? Som ett rejält aggressivt utbrott eller varför inte en enorm kreativitet?

En annan film som jag kommer att tänka på när jag läser 1984. Är Terry Gilliams Brazil. Där vi har en annan form av övervakningssamhälle, nämligen informationskontrollen. Liksom Lucas tror jag att även Gilliam låtits inspireras av Orwell. Brazil är dock en satir mot byråkratin. Och är inte alls så deppig som 1984, THX och Equlibrium kan upplevas.

Nu blev jag genast sugen på att se mer film inom ämnet. Om det är någon läsare till den här artikeln kan du/ni väl passa på att tipsa mig om film med temat dystopi.

Science Fiction

Klar med Processen. Jag håller fast vid att det rör sig om en religiös process. Det är den enda vettiga förklaringen som jag kan se. Får plöja igenom nätet vid något tillfälle och se vad det finns för några fler tolkningar.

Läser för tillfället "Första stora Science Fiction- boken" en science fiction novellsamling sammanställd av John-Henri Holmberg. Tidigare Sci-fic som jag har läst är "liftaren guide till galaxen" och "Svålhålet", bägge ironiskt skrivna. När jag tänker på Science Fiction tänker jag i första hand inte på StarWars-typen, utan den smarta, psykologiska såsom A clockwork orange eller 2001: ett rymdäventyr. Därför fastnade jag för den här boken då det i inledningen står att läsa att det är just den typen av Science Fiction som återfinns i Holmbergs sammanställning.
Jag har hitintills läst fyra noveller, av blandad kvalitet. Första novellen: Andra Dagars ljus (Bob shaw) - handlar om en ny typ av fönster som genom en viss teknik visar bilder, något som blivit en stor konsumtionsvara i framtiden. Temat för den här novellen är kärlek och ensamhet.
Samma tema återkommer i fjärde novellen: En sång till Lya (George R R Martin). Utspelar sig i framtiden på en planet som människorna låtit kolonisera. Planetens människoliknande ras är ett varmt folkslag som inte gör någon annan något ont. Dessa varelser ingår i en religion, där de offrar sitt liv när de nått sin fyrtionde ålder till något de kallar för den stora föreningen. Människorna låter detta fortgår, det är inte deras sak att lägga sig i främmande varelsers religion. Men när det visar sig att även människor låtit sig lockas med av religionen påbörjar man en utredning. Två människor med en speciell telepatisk förmåga setts till utredningen. Novellen tar sig en intressant vändning då den ger sig in på existentiella frågor. Den behandlar människans rädsla att bli lämnad ensam, att dö ensam.
Andra novellen: Balladen om den förlorade K'mell (Cordwainer Smith) handlar liksom den fjärde novellen om en framtida ras som blivit koloniserade av människan. Människan utnyttjar denna ras i likhet med hur vi exploaterar tredje världen. En människa med en hög position i samhället inser dock felet med detta och vill med hjälp av en ung flicka vid namn K'mell styra upp orättvisan. Den här berättelsen fann jag ytterst tråkig och banal. Den följer en enda rak linje rätt igenom och bjuder inte på några överraskningar.
Tredje novellen: Mannen som aldrig blev ung (Fritz Lieber) är den novellen som jag gillar bäst hitintills. Den är finurligt skriven, avslöjar inte mer än den behöver. Berättelsen handlar om hur världshistorien går baklänges. Människan "föds" ur gravar och "dör" i sin mor. Eftersom att världshistorien sker baklänges får olika historiska händelser plötsligt en helt ny innebörd. Bland annat är det indianerna som jagar bort de vita från Amerika, medan de vita befriar de svarta från slaveri och ger dem kontinenten Afrika. Undertiden avvecklas konst, litteratur, byggnader med mera och mister således sitt tidigare värde. Berättelsens iakttagare, som aldrig blir ung, befinner sig i Egypten vid de väldiga pyramiderna. Dessvärre slutar berättelsen även här, så vi får tyvärr inte reda på vad början av allt är.

Det intressanta med Sci-fic berättelser är hur man kan analysera eller skildra ett samhällsproblem ur en annan kontext, genom att ändra på tid och rum. Liksom George Orwells 1984, vilken jag har tänkt att ta mig an härnäst.

Glömde processen hos min farsa vid senaste besöket. Lagom irriterande med endast trettiosidor kvar. I helgen har jag därför passat på att läsa ett par Galago-nummer som jag fyndat billigt på senaste biblioteksgallringen i stadsbiblioteket. Som vanligt med dessa böcker finns det ett par serier som sticker ut och som är läsvärda, men också en hel del skit. Men generellt tycker jag att Galago är det intressantaste som finns att få tag på i serieväg just nu.

Bokfynd

Fyndade lite böcker i Prylboden.

Vita Bergens Barn, Vävarnas barn, krigens barn - Per Anders Fogeström

1984 - George Orwell

Vem är rädd för litteraturen - Göran Greider

Å så en bok av Majgul Axelson, minns ej titeln.

Processen - En religiös process?

Vad det är för någon process som Processen handlar om, antar jag att man aldrig får veta. Mina tankegångar har gått från att det handlar om moralisk ställningstagande (att K skulle vara en korrumperad tjänsteman), till att K i själva verket är schizofren. Efter avsnittet med K's advokat och mötet med köpmannen Block är jag mer säker på att Processen i själva verket handlar om en religiös process.

Det är Advokatens profet-aktiga uppträdande som fick in mig i de tankebanorna. Förutom den vördnadsfulla respekt han visas av de andra, där man bland annat kysser hans hand och sitter knäböjd vid hans säng, visar han även prov på att inneha en hög auktoritet. Detta märks tydligt då köpmannen Block medger att han vänt sig till flera advokater om råd, då han till motfråga får:
- Vem är din advokat?
- Det är ni.
- Ingen annan?
- Ingen annan.
- Lyd då heller ingen annan.
Utan att behöva förklara varför han är den enda advokaten ger sig Block genast, vilket visar vilket grepp Advokaten har över mannen. Följande skulle även kunna tolkas som att advokaten ser sig själv som den ende och sanna profeten.

När advokaten sedan talar till K, är han inte riktigt säker på K's oskuld, men att domaren däremot är mer säker på K's skyldighet. Domaren skulle i det här fallet kunna symbolisera Gud. Vilket i sin tur innebär att K's process rör sig om en religiösprocess, där K är det borttappade lammet - en ateist.

Trettio sidor kvar, vi får se hur det artar sig!

Processen (1925)

Är mitt i processen att läsa Processen. Upplevde för första gången boken som lite svår vid kapitlet då K söker efter en advokat. Annars har boken flytit på bra. Hade jag inte vetat sedan tidigare att Processen är ett o-färdigt verk hade jag säkert blivit förbryllad över de plötsliga hoppen som dyker upp ibland. Men nog tycker jag att jag har kläm på berättelsen. Även om den är förvirrande på sina ställen då man inte vet med säkerhet vad som verkligen "händer", eller vad som endast är K.'s fantasi - om nu det sistnämnda är fallet med den här berättelsen.

Smak av Kafka

Har just gett mig på att läsa verk av Kafka. Plöjde igenom Förvandlingen igår kväll och fann den mycket bra. Enkel att läsa och öppen för egna tolkningar. Just nu tänkte jag även ge mig an Processen som stått alldeles för länge orörd i min bokhylla och samlat damm.

Plattform - Sexturism

Plattform började som en intressant bok, lagom dos cynism blandat med intellektuella dialoger. Ämnet för boken är sexturism. Att boken därför innehåller sex är kanske inte så oväntad. Däremot att nästan varje kapitel innehåller antingen en kort eller längre beskrivning av ett samlag, var mer oväntat. Ibland blir det så mycket att boken tenderar att likna mer en hastigt skriven porrnovell än en roman från den intellektuella hyllan. Och ju längre man kommer i boken ju mera sex och ju grövre sexbeskrivningar blir det. För att inte låta alltför moralistisk måste jag påpeka att jag definitivt inte har något emot sex i skriftlig form. Men problemet med "Plattform" är att sexbitarna går så långt att de drar ned hela verket. Man tappar fokus så att säga.

Om jag istället väljer att bortse från allt detta och koncentrerar mig på bokens tema - Sexturism, tycker jag att boken ter sig tämligen intressant. Att resebolag säljer utomlandssresor där sex ingår är en lagom bisarr tanke, men kanske inte helt långt ifrån verklighet. Jag menar, redan idag åker många utomlands för att uppleva ett sexuellt möte eller äventyr. Ungdomar åker till partyställen som Ibiza och Sunny Beach för sol och sex, medan tjocka företagare åker till Thailand för att köpa sig sex. Ändamålet är detsamma, men ur moralisk synpunkt skiljer sig de bägge åt. Varför inte då upprätthålla en sexindustri så att man slipper att hymla med sitt begär? Det är dessa tankegångar, tillsammans med att sexturism skulle vara ett effektivt botemedel mot ensamhet, som Michel lanserar med "Plattform". En företagside som kanske skulle kunna fungera i realitet?

Frågan om prostitution är kontroversiell. Så vitt jag vet är det endast i Holland och i Tyskland av de europeiska länderna som man tillåter prostitution. I Sverige har det diskuterats i flera debatter med jämna mellanrum om prostitutionens vara eller icke vara. Även om de liberala tankegångarna om den "egna individens fria vilja" många gånger är goda. Så måste man ändå vara medveten om att det alltid kommer att finnas de som tvingats in i prostitution mot sin egen vilja. Men om man verkligen kan bevisa att laglig prostitution motverkar trafficking och liknande brott - Så är jag helt klart för ett Sverige med laglig prostitution. Ja, till och med ett statligt finansierat sådant!

Sexturism till mer utsatta länder är jag däremot ytterst tveksam till att det skulle vara en sådan god ide. Risk för utnyttjande ter sig större. Men visst skulle man kunna göra en bra bok om ämnet. Något som Michel dessvärre misslyckas med i "Plattform", och som jag tidigare skrev har det med att göra med alla de upprepande sex beskrivningarna som tar bort all fokus från ett annars så intressant ämne.

Plattform (2001)

Har nu läst lite över femtio sidor och kan redan konstatera att "Plattform" är en bok i min smak, cynisk och politisk inkorrekt. Bara det att Michel skriver om sexturism på ett nästan glorifierade vis istället för att fördöma det, är i sig väldigt härlig. Inga pekpinnar här inte. Bokens språk är ganska så brutalt, särkilt när Michel beskriver kvinnor. Är de inte o-attraktiva eller på snudden till att vara det, så är de slampor. En kvinnofientligt syn, men som beskriver huvudpersonens missnöje över hur de flesta kvinnor är ur hans räckhåll. Huvudpersonen är en man i fyrtioårsåldern, klär sig gärna i svart och vitt, jobbar inom kultursektorn och gör ständiga besök på strippklubbar. En ganska så tragisk typ med andra ord.

Två avsnitt som jag fann extra underhållande är hur Michel sågar författare som John Forsythe och John Grisham. Forsythe för sitt glorifierade av anglosaxiska hjältar, och Grisham för "Firman" som han tycker följer ett alldeles för uppenbart mönster. Detta är tankar som jag mycket väl känner att jag kan dela med Michel :)

Läser just nu

Plattform av Michel Houellebecq

"Hur ska människan bli lycklig? I sin förra roman, Elementarpartiklarna, föreslog Michel Houellebecq att det bästa sättet var att modifiera henne på genetisk väg och låta den gamla sorten dö ut. I Plattform prövar han ett omfattande socialt och ekonomiskt experiment mot verklighetens villkor: kanske skulle sexturismen kunna lösa såväl den andliga som den materiella nöden i världen? Det är Michel som slås av tanken. Han är en ensamstående, apatisk man i medelåldern som utan större förhoppningar reser till Thailand. Där träffar han Valérie, mellanchef på ett reseföretag. Tillsammans smider de storslagna planer – och lyckas också sätta dem i verket. Deras lösning på köttets lust och själens obotliga ensamhet blir snarare en fråga om logistik än om psykologi. "

"Michel Houellebecq (född 1958) är Frankrikes mest omsusade författare, ständigt upphov till skandalrykten och känslostormar. När Plattform utkom i Frankrike hösten 2001 blev debatten om möjligt ännu hetsigare än den kring Elementarpartiklarna."

Källa: Bok.nu

Väntrummet

Satt och drack mitt morgonkaffe framför DN och snubblade över ett utdrag ur romanen "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva", en självbiografisk roman skriven av Etik forskaren Ann Heberlein. Jag har vid ett tidigare tillfälle stött bekantskap med henne i en bok som handlade om att ta ansvar "Det var inte mitt fel". Den boken, vill jag minnas att jag avskyde starkt, då jag såg den som allt för självexcentrisk, att den tappade tråden flera gånger och lät sig flummas iväg på tok för mycket. Däremot när jag såg henne vid något debattprogram som handlade om ansvar, tyckte jag att hon hade en hel del kloka saker att säga. Saker som fastnade och som ändrade min negativa åsikt angående henne till det motsatta. Utdraget ur hennes självbiografiska roman kallad väntrummet, ökar bara min respekt för henne ytterligare då jag blev starkt berörd utav den. Stilen hon använder är väldigt utlämnande och sättet som hon beskriver sin livsångest på är skrivet på ett sätt så att i alla fall jag kan reflektera med det. Vad som berörde mig undviker jag helst att gå in på, då jag inte är så mycket för att skriva om känslor i en djupare mening på offentliga rum, som en blogg innebär. Dessutom blir känsloyttringar lätt så banala, i varje fall när det är jag som skriver. Därför nöjer jag mig med att endast skriva att Väntrummet berörde mig starkt.

Utdraget finns att läsa på följande länk.

De främmande djävlarna (2)

De främmande djävlarna lämnade en stark eftersmak. Den grymhet som missionärerna utsattes för - men även de kineser som låtit sig omvändas till kristendom, var verkligen ingen vacker syn. Zetterholms beskrivning visar på övervåld som framförallt var grymmast mot kvinnorna som utsattes för våldtäkt och som i vissa fall även fick brösten avskurna. Om Zetterholm har överdrivit med våldsbeskrivningarna vet jag inte. Men jag kan tänka mig att den här typen av övervåld verkligen skedde, då det är något som vi kan se även idag. Kanske främst vid fattiga områden och där ett hat mot andra folkgrupper har låtit sig frodas. Även om Våldsbeskrivningarna är ganska så ingående, hade jag det ändå svårt för att känna med personerna i boken. Antagligen på grund utav att stora delar av berättelsen berättas ur ett faktabeskrivande perspektiv. Det blir med andra ord för o-personligt många gånger och kan ibland kännas mer som en faktabok än som en roman. Det är det här tillsammans med uppräkningen av alla namn (som inte alltid är relevanta för historien), som gör att De främmande djävlarna blir lite trist, och inte alls den spännande historia som den egentligen kunde ha blivit. Som roman brister den och som faktabok duger den inte heller då det är oklart när Zetterholm använder sig av fakta eller låter fantasin skena iväg. Men det finns tillfällen i boken där Zetterholm tydliggör vad han har fått sin fakta ifrån. Det finns med andra ord små avbrott i själva berättelsen där Zetterholm lägger in lite bakgrund eller egna analyser. Värt att notera är att analyserna ofta gör kopplingar till "nutida" händelser (skriven 1976) och ger således även lite modern historia på köpet.
Kort och gott vill jag säga att De främmande djävlarna är en läsvärd bok, om än lite trist och inte alls det rörande verk som det enligt mig borde ha varit.

De Främmande djävlarna

Den här bloggen skapades i syftet att jag ska ha nånstans att föra ned mina tankar i takt med min bokläsning. Tanken är att inläggen - liksom hos de flestas bloggar - skall skrivas regelbundet och spontant. Jag gör därför nu ett försök att skriva en enkel översiktsbild över den bok som jag läser just nu. Nämligen "De främmande djävlarna" av Tore Zetterholm.

Boken bygger på personer som funnits i verklighet, men som Zetterholm låtit tolka fritt i sitt verk. Vi får följa en grupp svenska missionärer som tagit sig till Kina för att sprida det kristna budskapet, åren innan boxarupproret äger rum. Förutom de svenska missionärena följer vi också en man vid namn Ching som låter sig konverteras till den kristna tron, för att sedan gå med boxarrörelsen vars syfte är att driva ut "De främmande djävlarna" ur Kina.

Ur en historisk synvinkel är boken väldigt intressant då den tycks vara faktatrogen. Tore Zetterholm är ju dessutom en Kinakännare och har skrivit ett flertal romaner om Kina. Därför känns det som att det som han skriver är händelser som verkligen skedde, eller kunnat ske.
Något som drar ned mitt omdömde av boken är att det ständigt tycks dyka upp en massa nya namn, som segar ned själva berättelsen. Dessutom nämns dessa nya namn inte alltid vid mer än just vid ett tillfälle. Alltså känns det som att man lika gärna kunde ha skippat namnen helt, såvidare det inte är någon historisk känd person eller annat avgörande för berättelsen.
Jag har nu läst lite mer än halva boken och befinner mig tidsmässigt runt förra sekelskiftet. Hotet mot missionärena har just tagit en våldsam vändning...