De främmande djävlarna (2)

De främmande djävlarna lämnade en stark eftersmak. Den grymhet som missionärerna utsattes för - men även de kineser som låtit sig omvändas till kristendom, var verkligen ingen vacker syn. Zetterholms beskrivning visar på övervåld som framförallt var grymmast mot kvinnorna som utsattes för våldtäkt och som i vissa fall även fick brösten avskurna. Om Zetterholm har överdrivit med våldsbeskrivningarna vet jag inte. Men jag kan tänka mig att den här typen av övervåld verkligen skedde, då det är något som vi kan se även idag. Kanske främst vid fattiga områden och där ett hat mot andra folkgrupper har låtit sig frodas. Även om Våldsbeskrivningarna är ganska så ingående, hade jag det ändå svårt för att känna med personerna i boken. Antagligen på grund utav att stora delar av berättelsen berättas ur ett faktabeskrivande perspektiv. Det blir med andra ord för o-personligt många gånger och kan ibland kännas mer som en faktabok än som en roman. Det är det här tillsammans med uppräkningen av alla namn (som inte alltid är relevanta för historien), som gör att De främmande djävlarna blir lite trist, och inte alls den spännande historia som den egentligen kunde ha blivit. Som roman brister den och som faktabok duger den inte heller då det är oklart när Zetterholm använder sig av fakta eller låter fantasin skena iväg. Men det finns tillfällen i boken där Zetterholm tydliggör vad han har fått sin fakta ifrån. Det finns med andra ord små avbrott i själva berättelsen där Zetterholm lägger in lite bakgrund eller egna analyser. Värt att notera är att analyserna ofta gör kopplingar till "nutida" händelser (skriven 1976) och ger således även lite modern historia på köpet.
Kort och gott vill jag säga att De främmande djävlarna är en läsvärd bok, om än lite trist och inte alls det rörande verk som det enligt mig borde ha varit.