Läser Ramas lustgård av Arthur C. Clarke. (känd för 2001: space odyssey)Utspelar sig i en framtid i en rymdmodul som ett par rymdfarare har hittat till. Först bestående av en större grupp, men nu enbart tre överlevande, en kvinna (Nicole) och två män (Patrick & Richard). Rymdmodulen som de kallar för Rama är en replika av New York, I varje fall en liten del av den. Rama innehåller ytterligare invånare än de tre jordborna, dessa visar sig dock sällan, men finns där ständigt närvarande. Människorna blir kvar en mycket lång tid i Rama, och hinner skaffa sig flera barn. Men inte helt utan komplikationer. För att ge nästa generation bästa möjliga överlevnadsmöjligheter skaffar Nicole barn med bägge männen. Något som förstås leder till triangeldrama. Det här är den första delen av boken.
Första delen handlar mycket om saknaden. Vi får följa Nicole - utformat som ett dagboksskrivande. Det handlar en hel del om saknaden hon känner till sin man på jorden och så förstås själva jordelivet.
När jag började läsa boken kändes temat väldigt anpassbart till mig eget liv, där tankarna rörde sig mkt om den saknad jag känner till Johanna. Som iofs "bara" befann sig i Turkiet (nu egypten) och inte miljontals ljusår ifrån. Men känslan att det är långt till den man älskar fanns där.
Likaså att det gäller att gilla läget, och göra det bästa av situationen, låta livet gå vidare.
Senare delar lämnar dagboksupplägget och blir ett mer traditionsenligt romanupplägg. Även temat skiljer sig. Där jag befinner mig nu, den näst sista delen, har rymdmodulen återvänt till jorden och hämtat upp flera jordbor. Det blir en salig röra med människor, med olika mål och värderingar. I början när allting är lika nytt för folket fungerar det mesta problemfritt. Man börjar införa lagar och ordningar, man gör sitt bästa för att skapa ett demokratiskt och rättvist samhälle. Givetvis blir det komplikationer med att bland annat vissa krafter växer sig starkare, skaffar sig monopol och får ett allt för stort inflytande över styret. Det går så illa att de ursprungliga invånarna börjar frukta för kolonins fortsatta överlevnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar