Nu har det gått två veckor sen jag och Johanna gjorde slut, en vecka sen vi gick offentligt med att. Var förstås väldigt ambivalent första perioden. Men tycker att jag nu hanterar det bra. Självklart tänker jag på Johanna till & från. Talade exempelvis senast med henne igår på telefon. Men vi är överens om att det här är det bästa. Att ta ett uppehåll, dejta andra osv, för att se vad som sedan händer när Johanna kommer tillbaka till Sverige. Förra gången vi hade distans var det lättare. Då hade vi ett mål. Det var tänkt ganska tidigt att ja skulle komma end till henne i Turkiet. Men nu när hon far till Egypten om några dar är det ej lika säkert längre. Hon kommer att arbeta fram till maj. Men det är inget som säger att hon inte kommer att forsätta att arbeta som reseledare. Hon vill ju exempelvis så gärna till Sydamerika, vilket jag kan förstå. Och när det ser ut sådär är det lika bra att ta ett uppehåll. Det är allt för frustrerande att ha distansförhållande. Det sköna är att vi båda ser likadant på det, och inte har problem med at ttänka sig den andra med en ny partner. Men det är väl vårt lika tänkande som gjort att vi passar så bra ihop :) Förhoppningsvis kommer jag att kunna hälsa på Johanna på ett av hennes utlandsvistelse. Men det är inget som jag kommer till att prioritera. Jag måste tänka på mina studier och mitt eget liv. Är ju ganska frustrerande för JOhanna oxå om jag plötsligt skulle bestämma mig för att drar till Egypten och leva med henne. Även om tanken tilltalar mig väldigt mkt! Men i slutändan tror jag det skulle leda till frustration.

Nåväl.
Har mina egna utlandsplaner i tankarna. Var på ett möte igår som handlade om utlandsstudier. Kan mkt väl tänka mig att studera utomlands, gärna Kanada, Australien - de mest eftertraktade >_<
Men kommer nog att gå in för det här. Msåte först bara komma till insikt vad det är jag vill göra med mitt liv egentligen. Vad jag ska läsa till våren, och i vilken skola. Lund är okey som sagt. Men kan nog vara värt att se sig om till de andra skolorna i Sverige.